Var är min motivering? Vad är min drivkraft? Varför ska jag sitta och plugga när jag har ingen aning vad jag vill bli? Meningen med skolbetyg är att man ska få så bra som möjligt och sen kunna söka till gymnasiet. När man väl kommit in på det så  skiter alla fullständigt i 9:ans betyg och det enda viktiga betyget är slutbetyget i 3:de ring då man ska söka till universitet. Då skiter man i gymnasiebetyget när man kommit in och det enda betyget som verkligen är viktigt är absoluta slutbetyget som man söker jobb på. Men att få det betyget måste man få bra betyg som sedan har inget värde alls.

Jag har precis kollat på mina betyg från Australien och mina omdömen från 8:an och 7:an. Jag var så ambitiös, målorienterad och koncentrerad. Nu är jag en vilsen, icke målmedveten, okoncentrad korv.

Läste igenom några saker jag skrivit på engelskan i 7:an. Det var så bra att jag kunde knappt tro att jag skrivit det själv.(haha jag skryter om fd.melica :P)  Men seriöst jag var 12 år då, nu tre år senare så skriver jag som om jag vore 9 år gammal, jag borde iaf bli bättre eller stanna på samma nivå!

Så nu har jag lite ångest och längtar tillbaka till gamla melica. Det är inte själva betygen man saknar, det är allt bakom. Sin förmåga att kunna sitta fyra timmar efter skolan och bara göra läxor men ändå kunna le och tycka att livet var bäst. Nu sitter man någon timme på helgen eller så och så tycker man att hela dagen är förstörd. 

Varför var allt lättare förr? Det är svårt att bli äldre, växa upp, ta ansvar. Ha så mycket press från sig själv och andra bärandes på sina axlar. Det är tungt. Snart kommer min axlar vikas för den tunga vikten.

Puss